Fjällnära
Det finns fortfarande några platser kvar som jag tycker är lockande att besöka. Utan folk och trängsel, inte alltför långt hemifrån, med vackra omgivningar och hyfsat fiske. Den södra halvan av fjällvärlden är ganska välbesökt bland folk. Men jag har ett eget litet smultronställe där ensamhet är en regel och där fisket är riktigt bra, inte minst under pimpeltider.
Första besöket hit var i början på 1980-talet. En fisketur i 30 minusgrader tillsammans med Peter Fröjd från Järvsö. Det var röding på agendan och fisk blev det – mest för Peter (i vanlig ordning). Jag lyckades plurra och bli blöt det första jag gjorde då vi skulle korsa en bäck med skidorna. Dagen blev lång och frusen för mig men på något sätt klarade jag av att hålla ut. Omgivningarna var otroligt vackra och jag var helt överväldigad. Att det skulle bli många turer hit för mig var ett som var säkert!
Vild fisk
Det är tolv sjöar och tjärnar i det fjällnära området med varierande bestånd av både öring och röding. Fisken är vild och inga utplanteringar har gjorts sedan länge. Det fanns en period där viss utplantering förekom och då av yngel. Det var ett måste för att hålla jämna steg med husbehovsfisket som alltid har varit viktigt i den lilla byn på kanten av fjället. Fisken blev fet och fin och ett tacksamt tillskott på matbordet.
Men tiderna ändrar sig och nu är uttaget i minsta laget. Byborna har blivit färre och det sunda husbehovsfisket existerar inte idag. Det lilla sportfisket som förekommer påverkar inte beståndet och mycket av fisken har blivit både talrika och små. Framförallt är det rödingen som mestadels blir småväxta. Detta gynnar å andra sidan öringen som kan bli riktigt stor på rödingdieten. En del röding lyckas också komma över tröskeln till en mer gynnsam fiskdiet.
Sammantaget kan väl sägas att det finns fisk i alla storlekar i sjöarna. Det här är något som jag gillar skarpt. Man vet aldrig vad det är som nappar på betet. En monsterfisk eller ett pekfinger. För det mesta handlar det om en alldeles duglig matfisk på två, tre hekto. Pimpelfisket håller hög klass och är som bäst i slutet av november fram till slutet av januari. Det är när det är som allra kallast man ska fiska röding. Jag mäskar ofta upp de områden som jag har identifierat som matstråk i respektive vatten. Mäsken är gjord på mjölk och ostlöpe, en ostmassa som rödingen snabbt blir präglad på. Det gäller att vara lagom med mängden i pimpelhålen, det kan lätt bli för mycket och då nappar inte fisken på maggoten. Att hålla koll och portionera ut lite i taget när allt är uppätet är en god idé.
Stort uttag – bra just nu
Vinterfisket är oerhört trevligt. Och med dagens mått mätt ibland smått fantastiskt. Fångsterna får nog den mest luttrade att häpna. Det är bara bra att försöka ta rätt på så mycket röding som möjligt, stort som smått. I dagsläget är det enda sättet att ge de kvarvarande fiskarna möjlighet att bli stora. Problemet med underutnyttjade vatten är att de kan börja utveckla dvärgbestånd av röding. Det är ett svårt tillstånd att få bukt med. Naturligtvis måste man vara uppmärksam på när balansen börjar rätta till sig och då ändra sitt uttag av fisk. Stor fisk behöver sättas tillbaka levande (främst stor öring). Det skulle vara intressant att se vad en större operation av seriöst decimeringsfiske skulle betyda för vissa vatten över tid.
Vintercamping
I början av säsongen är skoterlederna sparsamt uppkörda så då är det skidor och pulka som gäller. Jag brukar övernatta i nåt vindskydd vilket går bra med sovsäck anpassad för vinter och liggunderlag som klarar att stänga ute kylan från underlaget. Om vädret blivit alltför omänskligt har jag tagit skydd i en raststuga vid en av sjöarna. Hur min packning ser ut för vintercamping ska jag återkomma till vid ett annat tillfälle. Skoterleder är dragna till alla vatten, så för den som har skoter är det bara att brassa på. Sjöarna ligger som mest en mil från närmsta väg.
Galleri med lite gott och blandat (klicka på bilderna så öppnas de i nytt fönster).