Det blev en bra septemberjakt trots allt. Det var många i jaktlaget som inte hade tro på älgjakt i år på grund av vargföryngringen i våras, inne på vårt jaktområde! Det var väl ingen av oss i jaktlaget som trodde att vi skulle kunna släppa några hundar. Men-men, när jakten drog igång i september så hade vargarna flyttat (två vuxna och sex valpar) så det blev jakt med lösa hundar ändå. 

Första dagen var lite trög. Inga färska älgspår över huvud taget. Så jag och mina jaktkamrater började tappa tron och befarade att “allt var uppätet”. Med inte allt för stora förhoppningar kom dag två med nya tag och nya hundsläpp. Nu var det älg i området och vi hade många spännande timmar med ordentliga upptag. Tyvärr sprang älgarna ur jaktmarken, men nu var självförtroendet och hoppets låga i alla fall tänd.

Dag tre började med spänning direkt då båda hundarna fick tag på älg. Vi höll på hela dagen och det såg ut som att det skulle bli bomdag den här dagen också. Vi som satt på post var alla inställda på att packa ihop och åka hem. Men vice jaktledare Mickes hund, Virus, ville inte sluta för dagen och hade något helt annat i tankarna, för han vände och bakspårade ner till Kvarntjärn igen, där han hade haft kontakt tidigare. 

Micke och sonen  Liam åkte iväg för att koppla Virus. Väl där hade han nosat fram en stor fin tiotaggare som i sakta mak korsade vägen och började gå över ett hygge. Micke fick in en hjärtsmäll på tjuren som tvärvände och sprang in på vägen igen där den stupade lämpligt. Det var vi alla tacksamma för då dagen började bli lång. 

Helgen efter blev det en praktfull älgko. Hon vägde cirka 220 kilo. Vi bröt jakten för brunstuppehållet en dag tidigare än tänkt, nöjd med hur jakten utvecklat sig.
Nya tag i oktober alltså!

Mikael Hansson