På fisketur med storfiskarhunn

På fisketur med storfiskarhunn

Tisdagen efter påsk fick jag med mig en trevlig fiskekompis, nämligen dotterns hund Vilja. Hon satt och kramades med mig bredvid skryllan hela dagen. Vilja förde tur med sig för fiskedagen blev helt otroligt bra. Återigen på Växnan, där jag bor alldeles nära.
Morgonen var trög och siktet var inställt på att fiska upp lite småabborrar för att agna de tre angeldonen som har blivit en klok vana. Småttingarna kom igång efter en kvart. Så jag passade på att sumpa några i ett halvborrat hål. Angeldonen agnades strax därpå.
Dagen gick och abborrfisket bjöd bara på smått. Vilja var inte ett dugg imponerad, ja man kan nog påstå att hennes intresse totalt hade havererat. Men jag knogade på. Det blev till slut stendött. På angeldonen var det dock betydligt intressantare. Ett av donen hade två fällningar där fisken rusade utan att stanna och till sist spottade ut betet. Typiskt storabborre. Så fokus hamnade på pimplingen igen. Något var på gång.

Vilja satt och tryckte på min vänstra sida och passade på att ta en slurk vatten i hålet då och då. Plötsligt var det andra kamrater som nappade än de tusen små. Det blev en intensiv halvtimma med den ena fina abborren efter den andre. Den störste vägde nio hekto, nummer två vägde sju hekto. Några vägde fyra hekto och de minsta av de stora vägde tre hekto. Vilket fiske! Till och med Vilja blev upphetsad!
Men dagen var inte slut än. På ett av donen var det ett prakthugg. Vilja och jag sprang raskt till donet och hann precis fånga det innan det skulle försvinna i hålet. Här var det alldeles uppenbart att det var en gädda. Så efter lite lirkande bärgades en fin gädda på 5-6 kilo. Vilja blev begeistrad och började genast vakta den sprattlande fisken. Synbart imponerad.

Med gäddan blev det passande att sätta punkt. Släpa hem fångsten och förädla den för framtida behov. Av abborrarna blev det fina filéer. Nästan ett helt kilo med lyxmat! Gäddan blev benfria filéer, något som är supergott att steka.

Den största var på nio hekto, den näst största på sju hekto, helt otrolig matfisk. Nu är det bara det digra arbetet att förädla och filéa. Mobilfoto: Mikael Hansson.
Efter ett krävande jobb var steg ett klart. Byxningen brukar jag spara till fisken tinas upp. Det blir så sladdrigt annars. Mobilfoto: Mikael Hansson
Sista steget är vakumförpackningen. Jag är noga med att skriva datum och vikt på förpackningen. Det är bra att hålla ordning på delikatesserna i frysen. Mobilfoto: Mikael Hansson.

I dessa tider med svindyra priser på kött och fisk, känns det superlyxigt att ha såna här råvaror till matlagningen. Eller hur? 🙂

Mikael Hansson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *